“Nej” till krig - “Ja” till internationell rätt

OPINION PIECE

Den 28 februari 2026 inledde USA och Israel luftattacker mot Iran. När Spaniens premiärminister Pedro Sánchez kort därefter meddelade att amerikanska baser på spansk mark inte fick användas i kriget, väcktes minnet av Irakkriget till liv. För Spanien handlar konflikten inte bara om Iran, utan också om landets syn på internationell rätt och arvet efter parollen “No a la guerra”.

I Teheran rapporterades explosioner på flera håll. Några dagar efter attackerna bekräftades det att Irans högsta ledare Ali Khamenei hade dödats, tillsammans med flera högt uppsatta personer inom regimen. Angreppet har ytterligare fördjupat de geopolitiska spänningarna mellan Europa och USA.

Sedan attackerna har relationen mellan USA och Spanien satts på prov. På en presskonferens meddelade Spaniens socialdemokratiske premiärminister Pedro Sánchez att USA:s militärbaser i Spanien inte skulle få användas i samband med kriget i Iran. Uttalandet väckte starka reaktioner och uppges ha irriterat USA:s president Donald Trump.

Sánchez är en av få europeiska ledare som öppet motsatt sig Trumps och Israels premiärminister Benjamin Netanyahus agerande. Detta placerar konflikten i ett större sammanhang av ökade spänningar mellan Europa och USA under Trumps andra mandatperiod.

I en intervju med El País i mars 2026 försvarade Sánchez Spaniens linje. Han betonade att den globala maktbalansen förändras, men att EU inte får överge sina grundläggande principer, särskilt respekten för internationell rätt. Enligt Sánchez måste EU hålla fast vid sina värderingar även i en osäker värld, annars riskerar man global oordning.

Historiskt har Spaniens utrikespolitiska vägval fått stora konsekvenser. Under Irakkriget 2003 valde den dåvarande premiärministern José María Aznar att ansluta Spanien till den så kallade “de villigas koalition” och bidra med omkring 1300 soldater till stöd för USA och Storbritannien. Beslutet var mycket impopulärt bland den spanska befolkningen och mötte stark kritik från oppositionen. Samtidigt valde länder som Frankrike och Tyskland att stå utanför konflikten, vilket skapade spänningar inom Europa.

År 2004 genomförde terrororganisationen al-Qaida en omfattande attack i Madrid, där 191 personer dödades när tio bomber detonerade vid Atocha-stationen. Inledningsvis pekade regeringen ut den baskiska organisationen ETA som ansvarig, vilket senare visade sig vara felaktigt. Detta bidrog till ett stort politiskt missnöje, särskilt eftersom många redan var kritiska till Spaniens deltagande i Irakkriget.

Tre dagar efter attackerna hölls parlamentsval i Spanien. Valet resulterade i ett maktskifte där socialistpartiet PSOE vann. Den nya regeringen beslutade att dra tillbaka trupperna från Irak och markerade en tydlig utrikespolitisk kursändring med budskapet “nej till krig”.

I en intervju med El Confidencial i mars 2026 uttryckte Aznar stöd för USA:s militära intervention mot Iran. Han argumenterade för att regimen i Iran utgör ett hot och kritiserade Sánchez för att inte stödja USA och andra allierade. Enligt Aznar bör Spanien prioritera säkerhet och geopolitisk stabilitet framför en fredsinriktad linje.

Det finns argument som stödjer denna ståndpunkt. Oron för att Iran ska utveckla kärnvapen har länge bidragit till instabilitet i regionen. Som medlem i försvarsalliansen NATO kan Spaniens hållning också påverka landets inflytande i internationella säkerhetsfrågor. Förespråkare menar att det är viktigt att stödja sina allierade för att upprätthålla global säkerhet. Kritiker av Sánchez linje hävdar därför att relationen till USA riskerar att försvagas. Samtidigt visar erfarenheter från tidigare konflikter att militära interventioner ofta leder till långvarig instabilitet snarare än varaktig fred.

På sociala medier har Sánchez uttalanden både hyllats och kritiserats. Hans tydliga ställningstagande har gjort honom till en symbol för motstånd mot USA:s linje. Den socialdemokratiska partigruppen i Europaparlamentet har exempelvis uttryckt sitt stöd i inlägg som fått stor spridning. Samtidigt innebär Spaniens hållning en potentiell risk för minskat inflytande i internationella säkerhetssamarbeten.

Sedan Spaniens deltagande i Irakkriget 2003 har den globala världsordningen förändrats, men minnet av attackerna i Madrid lever kvar. Händelsen har satt djupa spår i det spanska samhället och bidrar fortfarande till en stark skepsis mot att delta i militära insatser ledda av USA.

Spanien har därmed kommit att symbolisera ett europeiskt motstånd mot unilateralism och framhåller diplomati som ett alternativ till militär intervention. I uttalanden till medier har Sánchez fördömt attackerna mot Iran, varnat för en humanitär katastrof och betonat att militära lösningar inte kommer att lösa konflikten.

“No a la guerra” (nej till krig) har blivit ett återkommande uttryck i den spanska debatten och speglar en bred opinion för diplomatiska lösningar.

I en tid där den regelbaserade världsordningen utmanas befinner sig världen i ett osäkert läge. Spaniens linje är dock tydlig: No a la guerra – sí al derecho internacional.

---

Lucia Vigil is pursuing a degree political science at Stockholm University, currently living in Barcelona. She has previously been part of SUS union assembly and taken part of student politics across campus. She holds a strong interest in international solidarity, international law and Latin America.

OPINION PIECE

The views and opinions expressed in this article are those of the author and do not necessarily reflect the position of the publication.